Det är alltid lika nervöst inför ett författarbesök från utlandet. Allt som ska ordnas och detaljer som inte får missas. Särskilt pirrigt är det ju när författaren i fråga är någon vi aldrig tidigare har träffat och överhuvud taget vet väldigt lite om. Kort och gott, är personen man ska umgås intensivt med i flera dagar en trevlig prick eller kommer det bli ansträngt?

Michela Murgia kom till Stockholm från Sardinien för att prata om sin roman Själamakerskan. Förra måndagen blev jag utsänd att hämta henne vid Arlanda. Nervös var bara förnamnet. Men min oro kom på skam när jag möttes av ett stort leende och en ännu större kram. Michela tyckte det var underbart att äntligen få komma till Svecia som hon hört så mycket om!

Det var starten på ett fyra dagar långt besök och inte en enda gång under den här tiden blev det konstig stämning, pinsam tystnad eller sura miner. Istället har vi på förlaget få lära känna en mycket trevlig, smart, varm och rolig person. Ja, ärligt talat charmade hon oss totalt.

   

  

 Michela Murgia föreläste för en fullsatt sal på Italienska kulturinstitutet.

 

Här kan du läsa Svenska Dagbladets intervju med Murgia.

 

 /Janina

 

Den rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen besökte Stockholm under 24 timmar för att föreläsa på Utrikespolitiska Institutet och för att träffa pressen.

Det jag slogs av i mitt första möte med Masha var hennes litenhet. Hon såg ut som späd liten fågel. Men väldigt snart förstod jag att storleken i detta fall inte har någon som helst betydelse. Hon var otroligt smart, skarp och rolig. Och oerhört modig. Hon kämpar för att ryssarna och resten av världen ska få upp ögonen för vilken maktgalen och skrupelfri man som styr Ryssland. En man som inte skyr några medel för att bli kvar vid makten. Inte ens att tysta de som tycker annorlunda. Masha Gessens uppgörelse med Vladimir Putin sker i boken Mannen utan ansikte som utkom för ett par veckor sedan.Boken har översatts till en rad språk och hela våren har Masha rest runt och pratat om den.

Föreläsningssalen där Masha Gessen och den svenska journalisten Stig Fredrikson talade var till bristningsgränsen fullsatt. Efteråt var det många som köpte boken och ville få en signatur och kanske en pratstund med denna spännande person.

 

På bilden: Masha G signerar böcker på UI i Sthlm, 12/4

 /Janina

En av våra mest sålda titlar just nu är Jonathan Franzens roman Frihet. Boken har flera gånger utnämnts till Den Stora Amerikanska Romanen - troligen för sitt innehåll, men antalet sidor (651) är inte att förakta. Den finns sedan ett par veckor i pocket och säljer alltså som smör i solsken.

De svenska recensenterna verkar ha gillat Frihet lika mycket som vi på förlaget. Thomas Engström på Sydsvenskan skrev t ex "...en oemotståndlig och i ordens bästa mening överdådog roman" medan Jonas Thente sammanfattade sin recension med "Det är en fantastisk roman." i Dagens Nyheter.

Kul även att Pocketshop fattat tycke för boken och låter den ligga i travar redan utanför butiken, som här i Östermalmstorgs tunnelbana.

Ursäkta den dåliga bildkvalitén, men jag blev så till mig när jag såg alla böcker och skyltar.

/Janina

 

 

Fick en sådan fin bild från en av Akademibokhandelns butiker i Göteborg. Där jobbar Emma som tydligen har bra boksmak!

Jag har aldrig tidigare varit med om att få så många förfrågningar om läsexmplar från bokhandelspersonal som med denna titel. Alla vill läsa Little Bee! Vi förser dem gärna med läsning. Bättre ambassadörer för att sprida ordet om en bra bok är svår att tänka sig.

/Janina

 

 

"Little bee" är en bok som vi hoppades skulle nå ut. Författaren, Chris Cleave var för Sverige helt okänd och även om han gjort stor succé i England och USA var det svårt att veta om boken skulle ta fart också i Sverige. Det är en bok som berör oss alla. Chris Cleave berättar bland annat om främlingskap, det stängda Europa och bilden av väst. Berättelsen ringlar iväg med läsaren och är oförutsägbar i handling. Men ibland faller också starka böcker mellan stolarna. Därför är vi nu så glada (och malliga!) att boken fått det varma mottagande den förtjänar. Flera bokbloggare har valt att lyfta fram boken, här finner ni några!

 

Calliope books

Litteraturmagazinet

 

Kulturbloggen

 

Fiktiviteter

 

Och dagarna går..

 

Bokboxen

 

Bokstunder

 

Breakfast Bookclub

 

Nicole Krauss roman "Det stora huset" har nu blivit till en ovanligt charmig pocketbok. Vi måste skryta för vi tycker att den är så fin, och innehållet är svindlande sorgligt och vackert. Ett skrivbord sammanlänkar fyra livsöden och berättar om den där platsen som en gång fanns, som vi längtar till och drömmer om men aldrig kommer att finnas igen. Om ni inte läst Krauss förut, finns också hennes tidigare roman, "Kärlekens historia" (som var en dundersuccé!) att upptäcka.

 

 

/Casia

När jag packade upp Pelle Sandstraks nya bok som precis kommit från tryckeriet slog det mig att plötsligt. Vi på Brombergs verkar ha pippi på att ha fåglar på våra omslag. Är detta ett utslag av en genomtänkt designlinje eller bara en slump? Jag gissar på det senare.

 

Fiskmås (med glasögon)

Pelle Sandtraks "Mr Tourette on tour"

 

Blåvit skogssångare

Jonathan Franzens "Frihet"

 

Tupp

Sara Paborns "Tuppen och havet"

 

Korp

Majgull Axelssons "Aprilhäxan"

 

 

Ähum... en svart fågel (ornitolger, hjälp oss!)

Muhammed Hanifs "Mangon som sprängdes"

 

Struts

Casia Bromberg (red): "Det bästa som kan hända" (antologi)

 

 

/Janina

 

Nu börjar isarna knaka så den riktiga vårutgivningen komma igång. Den här lilla kartongen stod i farstun häromdagen, full på smakprov av den fantastiska romanen Little bee, skriven av den engelske författaren Chris Cleave. Alla på förlaget har fallit som furor för den här ovanligt starka och ovanliga berättelsen om en ung kvinna som kommer ut i samhället efter några år i en flyktingförläggning utanför London och tar kontakt med den enda person hon vet namnet på i hela England. Sedan börjar historien ringla sig kring läsaren... Den 5 mars ska boken finnas på plats i bokhandeln.

 

Här kan ni läsa bokens första kapitel (på engelska).

 

DN Världen 27/2, 2012

 

En minst sagt högaktuell bok är Masha Gessens "Mannen utan ansikte" om Putin. Alldeles snart når boken bokhandeln, men än så länge har man bara kunnat läsa avsnitt nr 8 ur boken, samt en exklusiv intervju med Masha Gessen i DN Världen. Är du DN kund så kan du också ladda ned boken som e-bok till ett specialpris här (från och med den 1/3). Samtidigt som det skrevs om boken i Dagens Nyheter kunde man också läsa om henne och boken i stora engelska och amerikanska tidningar som The Independent, The Telegraph och Guardian - allt för att komma ut rätt i tiden, inte för nära inpå och inte heller för långt innan-valet i Ryssland. Boken är en brinnande fackla och av en författare som anser sig själv bära ansvaret att utföra det arbete som Anna Politkovskaja hindrades slutföra.

 

I tisdags var det dags att köra igång vårsäsongen av det bokevenemang vi ordnar tillsammans med Nobelmuseets Bibliotek. För övrigt vill jag passa på att tipsa om detta bibliotek, som hör till Stockholms finaste. Önskar fler kunde upptäcka denna pärla som ligger helt avskilt under Börhuset på Stortorget.

Vi är nu inne på den tredje säsongen av dessa trevliga litteratursamtal där böcker i vår Nobelklassikerserie står i fokus. Inför varje träff väljer vi ut en bok ur serien och låter sedan en påläst gästföreläsare presentera författarskapet och boken.

 

Denna gång var det författaren och kritikern Gun-Britt Sundström som var inbjuden att prata om nobelpristagaren Sigrid Undsets roman Jenny. Sundström började med att fastslå att detta inte var en av hennes favoritböcker, tvärtom hade hon ganska svårt för den. Sedan gick hon raskt över till att berätta om Undsets spännande, och för oss svenskar ganska okända, öde. Gun-Britt Sundström har översatt den stora Undset-biografin som utkom 2009 skriven av Sigrun Slapgard (Albert Bonniers Förlag) och kunde dela med sig av intressant fakta om den norska nationalskalden.

 

Boken handlar om den unga konstnärinnan Jenny Winge som beger sig till Rom på ett stipendium. Men det hon önskar allra mest är att finna den stora kärleken. Romanens berättarröster är de män som hon på ett eller annat sätt inleder en relation med. Boken var mycket kontroversiell när den utkom 1911.

 

 

Publiken kom med frågor och synpunkter som Gun-Britt Sundström mycket kunnigt bemötte. Efter en timme avslutade bibliotekarien Kristian Fredén samtalet och önskade alla välkomna till nästa träff. Den 27 mars ska Pernilla Glaser berätta om Samuel Becketts roman Murphy.

 

Välkomna!

 

/Janina

En författare ställs till svars

 

Här på Brombergs har vi under en tid arbetat med ett älsklingsprojekt. Vi har tillsammans med några skolor och skolbibliotekarier drivit ett läsprojekt kring Jenny Downhams roman Älskar - Hatar. Det har bland annat resulterat i bloggen "Älskar-hatar" som du finner HÄR

.

 

Mer information om hur man gör om man vill beställa böcker, och fler tips på andra böcker som lämpar sig för skolklasser finner du här: Läsprojektet Älskar-Hatar.

 

Bloggen är i första hand elevernas blogg. Här ligger kommentarer på boken, reaktioner, frågor och bildmaterial från pågående läsprojekt. Här finns också information för dig som är lärare. Vi har satt ihop en PDF som går att ladda ned där vi har kommit med lite förslag på diskussionsfrågor man kan använda sig av, eller såkan man gå in och inspireras av hur andra lärare valt att jobba med Älskar-hatar, som är en ovanligt stark berättelse innehållandes många viktiga etiska och moraliska dilemman. Här finns kärlek och hat, klasskillnader, våldtäkt, skuld, skam, lojalitetskonflikter. Kort sagt, en bok att samtala om.

 

Men Jenny Downham har valt att lämna slutet öppet, vilket frustrerade en del av hennes läsare.

Så vi ställde henne till svars. Såhär svarar hon:

 

WHAT HAPPENED NEXT?

Good question.  Let me try and explain why I left the ending open.  Firstly, it was NOT because I'm writing a sequel. Secondly, it was NOT to annoy and frustrate the reader!

Here's why:

Sexual assault is one of the most difficult crimes to prosecute because there are often only two witnesses - the defendant and the complainant.  Other factors, such as use of alcohol and drugs can muddy the situation further.  Often it comes down purely to issues of consent.  And that's almost impossible to prove.  This means that many such cases don't even make it to court.

When I was researching the book, I interviewed criminal lawyers, social workers, family support workers and police officers.  I watched court cases and read lots of books.  I interviewed adults who had been in similar situations and adults who worked with young people who had reported assault.  Nearly everyone I spoke to thought that although Karyn's case would certainly make it to court in the 'real' world,  Tom would never be found guilty, because the evidence was too flimsy.

They also told me that with sexual assault cases, there is the 'thirteenth juror' to consider - the preconceptions of the twelve individual jury members.  One person might believe that any girl or woman who dresses provocatively 'is leading a man on', another might suppose that any girl who drinks alcohol before going to a guy's house is 'asking for it', another might wonder why the girl agreed to go upstairs if she didn't 'want it.'  The odds are often stacked against any girl who reports such a crime.

This REALLY worried me.  I kept thinking, if I show a court case at the end of the book and Tom is found 'not guilty,' what message am I giving readers - don't bother reporting an assault because your assailant will probably get away with it?  Yet if Tom was happily found guilty, this would not accurately reflect the very difficult realities of prosecuting a case such as this or show the likely outcome.

I tried not to let my fear inform the writing and when the first draft was finished, every single one of the people who helped me with research read it and gave feedback.  I wanted any gender bias or prejudice to come from the characters, not from the author.  I wanted to be sure I wasn't perpetuating any myths or stereotypes around sexual assault.

And do you know what happened?

Many of my readers, including one of the criminal lawyers and one of the police officers said that they now believed that Tom would be found guilty. Not because there was more or better evidence, but due to the strength of the witnesses.  Ellie and Karyn.

Now I felt excited!  My story had made a hardened criminal lawyer change her mind.   A police officer who worked with these type of cases every day said that if Ellie and Karyn worked together to tell the truth, that Tom may be jailed for up to four years.

However, some of my other readers still thought that the girls' story may be thrown out, that the 'thirteenth juror' would excuse Tom.  After all, hadn't Karyn got drunk, dressed provocatively, and flirted all night?  Hadn't Ellie consistently lied?  Who would ever believe them?

So, my 'expert' readers were passionately 'split' about the potential outcome.

Here's how I tried to get the complexities across as succinctly as possible:

'So, you're going to plead guilty, are you?' Dad dragged him (Tom) to the bed and made him sit down. 'You'll get three or four years in prison, you'll be on the sex offenders register and come out as a convicted rapist. Is that what you want?'

'No, but I don't want this either.'

Dad got a hanky from his pocket and shoved it at him. 'It's a ridiculous step to plead guilty, when the conviction rate is so low. You have every chance of getting off.'

Tom listened so hard he forgot to breathe. He listened with every fibre, like he was falling from a mountain and Dad was yelling survival instructions.

'This new statement means nothing,' Dad went on, 'not really, the police said as much. There's no physical evidence, is there? No photos or videos, or texts, only her word against yours. The incentives for you to plead guilty are non-existent.'

He talked statistics and attrition rates and made everything seem so polarized - two foolish girls, one misunderstood boy. Tom made the occasional effort to struggle against it, but the simplicity of Dad's argument was overwhelming. In court, the barrister would discredit both girls. Karyn wanted to sleep with Tom and regretted it later. Ellie was love-struck by Mikey and would do anything for him. Karyn got drunk and partied too hard. Ellie got seduced and betrayed her family.

I hope by this stage of the book it's obvious whether Tom is guilty or not.  I hope it's apparent that the girls will make excellent witnesses, but that the court may be biased against them.  I hope it's obvious that the case will be protracted and extremely difficult for everyone involved.  I was NOT trying to be murky about any of these issues.  If a reader is still not sure if Tom 'did it' at this stage, then I have failed.  If a reader thinks the result of a court case is 'obvious', then I have failed.

Ultimately, I wanted the reader to come on a journey with me.  I wanted to make them think, to move them, to provoke them, to encourage them to tackle their own prejudices and to confront their own preconceptions about such a crime and to see how the truth can be a slippery thing.

By leaving the ending open, I like to think I have left an opportunity for thoughtfulness, for questioning, for debate…

Jenny Downham