Nu har vi packat ner samtliga böcker, plockat bort tavlor och gardiner, slängt otaliga säckar med skräp och förundrats över hur mycket som egentligen ryms på våra ganska få kvadratmetrar. Anledningen till denna manöver är att förlaget ska få en helrenovering från golv till tak. Ny färg på väggarna och modern armatur. Men det som nog alla mest ser fram emot är trägolvet i ek som ska ersätta den linoleummatta i obestämd rosa nyans som kanske var trendig hösten -88 men som nu bara känns sliten och ful.

Det kommer bli väldigt fint på vårt kontor, det är jag övertygad om. En rapport kommer längre fram när vi är uppackade och installerade igen i vår vindsvåning vid Kungsholms torg.

Janina

 

 

 

 

"Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte avslöja för mycket, för det här är en bok full av överraskningar - och ska så få vara."

 

I mars 2012 ger vi en bok som sålt hundra tusentals exemplar i USA. Det är en viktig och ovanlig berättelse som vi är så stolta över att få introducera för Sveriges läsare."

Matilda McCarthy Berg, anställd på Brombergs, berättar om varför hon tyckte så mycket om den här boken.

 

Little Bee är namnet på vår huvudperson, en nigeriansk flicka på 16 år. Hon har just släppts ut ur en oerhört deprimerande flyktingförläggning i Essex, med en endaste tillhörighet i handen: ett visitkort tillhörande en journalist på tidningen The Guardian. När hon ringer upp honom säger han att han minns henne, men inte vill att hon ska söka upp honom och hans familj och att hon inte får höra av sig igen.

 Några dagar senare har journalisten begått självmord. Flickan, som är alldeles ensam i hela världen, ringer i alla fall på dörren till mannens hus samma dag som begravningen, och hans hustru öppnar.

 

- Är det du som kommer… Välkommen in, säger hon.

 

Som läsare blir man ju otroligt nyfiken! Vad är det som har hänt? När har dessa människor träffats förut och varför är flickan så rädd att hon alltid letar efter en metod att ta livet av sig, för säkerhets skull?

Och varför har mamman bara en stump kvar av vänsterhandens långfinger?

 Förutom Little Bee befolkas denna roman alltså av änkan Sarah O'Rourke, vars tillvaro bitvis känns som hämtad ur Bridget Jones dagbok, en slags absurd damtidningsvärld utan riktigt fäste i verkligheten.

 Parets son, Charlie är Batman. Han klär sig aldrig i andra kläder än Batmankostymen på det där underbart envisa fyraåringsviset.

Porträttet av lille Batman hör till det som värmer mig mest så här i efterhand när jag tänker tillbaka på boken.

 Little Bee fick mig att fnissa åt vårt galna västerland. Ett exempel på detta är när hon föreställer sig att hon ska berätta för "flickorna därhemma" om tillvaron i England. Hon gav mig hjärtklappning. Hon har fått mig att gråta över hennes öde, över mänsklig ondska och likgiltighet. Och mitt i allt detta starka, intrigburna, så hinner jag också reflektera över en språklig spänstighet.

 

Visst, det är inte Nobelklass på Chris Cleave, men det är ändå en riktigt fin läsupplevelse.

Vi har fått veta att boken ska filmatiseras i Hollywood med Nicole Kidman som Sarah O'Rourke. Då kommer boken och filmen nå ut till ännu fler. Fantastiskt,  för berättelsen behöver verkligen nå ut. Och när du har läst den kommer du att vilja berätta om den.

Men berätta inte för mycket, snälla!

 

Masha Gessen

 

Dorotea och Lena kom hem från Frankfurtmässan i höstas med ett glödhett manus till en bok som ska komma ut samtidigt över hela världen i mars 2012. Detta manus fick skrivas ut enbart med hjälp av en kod som bara Lena hade tillgång till och vi fick skriva på "ickespridningskontrakt" så att innehållet inte skulle läcka i förväg.

Ett sådant manus läser man förstås med extra mycket spänning - men vilken text! På en lättläst, elegant prosa berättar författaren inledningsvis om Vladimir Putins osannolika väg till makten, och så småningom träder en bild fram av dagens Ryssland och dess färd mot allt tydligare definierad diktatur. Det är kusligt, det är väl underbyggt och ger mig kalla kårar och lätt illamående.

 

Nu följer jag nyhetsrapporteringen från detta enorma land med ett helt annat intresse än tidigare. Och i bakhuvudet säger en liten röst ängsligt: - Måtte världens modigaste Masha Gessen klara sig igenom denna boks publicering… För när man läser om Politkovskaja-mordet eller förgiftningen av den före detta KGB-agenten Litvinenko (i London!) så kan man inte låta bli att tänka att det hon gör är farligt. Riktigt farligt.

 

Masha Gessen emigrerade från Ryssland som 14-åring med sin familj till Boston under en av 80-talets vågor av judisk emigration från Sovjetunionen. Som vuxen valde hon att flytta tillbaka och följa utvecklingen som oberoende journalist - något som sannerligen inte är lätt. Att hon dessutom lever öppet i ett lesbiskt förhållande gör henne inte mindre utsatt eller sårbar i dagens ryska samhälle. Hennes partner väntar just nu deras tredje barn. Vi har alltså fått ännu en författare till Brombergs som visar prov på osannolikt mod. Hon sällar sig därmed till Roberto Saviano, som ju har betalat ett väldigt högt pris för sin frispråkighet. Min beundran känner inga gränser. 

 

/Matilda