”Jag överdriver inte när jag säger att jag varit feminist ända sedan lekskolan”. Så inleder Isabel Allende sin memoar. Som liten flicka växte hon upp med sin mamma, som övergivits av Isabels pappa och ensam ko matt försörja tre små barn med knappa resurser. Isabel blev en arg och trotsig liten flicka, fast besluten att kämpa för det liv som hennes mamma inte kunnat få. Som ung kvinna i slutet av 1960-talet blev Allende, nu journalist, en del av den första stora feministiska vågen. Här kände hon äntligen som att hon kom till sin rätt. Fler kvinnliga journalister omgärdade henne, som hon själv modiga nog att skriva ”med kniven mellan tänderna” när det handlade om kvinnors rättigheter.   I ”En kvinnas själ” berättar Allende också om sina tre äktenskap, och allt som dessa lärt henne. En av dessa lärdomar är att det är viktigt att ha ett eget liv, vid sidan om det gemensamma, att också värna sin egen identitet. En annan är att ta sin egen sexualitet på allvar.   Så vad behöver kvinnor – och feminister – idag? Att få kännas sig trygg och uppskattad, att få vara fri och självständig, att få leva i fred och få bestämma över sina egna kroppar. Inom alla dessa områden finns mycket arbete att göra. Med den här boken hoppas Allende föra vidare sin visdom och sina erfarenheter till efterföljande generationer.   ”De måste leva för oss, som vi levde för våra mödrar, och bära på med arbetet som fortfarande återstår att slutföra.”