I drygt två decennier har Bodil Jönsson satt ord på och resonerat kring vår upplevelse av tid, och då framför allt vår känsla av att den inte räcker till. Hur vi ständigt är stressade och frustrerade. Hur vi njuter så lite, trots att vi satsar så mycket på välbefinnande. Och hur vi hinner så lite, trots att vi gör så mycket. Hur vår oro, vilsenhet och villrådighet, ständigt växer. Men vad handlar dessa känslor om egentligen?
Författarna menar att vi måste inse att tillvaron inte består av ett enda NU, att de käcka uppmaningarna ”lev i nuet” och ”Carpe Diem” snarare stressar än inspirerar. Tiden bjuder på ständigt nya ”nu”. Tiden räcker visst till!