”Kremsmünster. Det var namnet på klostret i Österrike dit min farfar skickades 1913 för att studera. Som barn smakade jag ofta på ordet utan att förstå vad det stod för. Det klingade både märkvärdigt och intetsägande, och hade en smak av något dolt och en smula bittert. Det skulle dröja innan jag förstod vad namnet gömde.” ur Pojkarna i klostret Det här är historien om bröderna Peder och Staffan, och deras sex år långa vistelse på klostret Kremsmünster i en tid då Europa stod i brand. Berättelsen utgår från författarens farfar, som tillsammans med sin bror skickades från Stockholm till en österrikisk klosterskola när de var 10 respektive 11 år gamla. När första världskriget bryter ut blir pojkarna fast i Österrike. Samtidigt som terror och övergrepp dominerar livet i klostret, så ger sig deras klasskamrater iväg för att dö för fosterlandet. Först våren 1919 tar sig bröderna hem genom ett Europa som härjas av revolution, svält och en pandemi: spanska sjukan. Bröderna finner och förlorar både kärleken och hoppet under åren i klostret. Välberättad och gripande om kärlekens offer och tystnadens pris.