Efter framgången med Hoppets tåg visar Viola Ardone att hon kan berätta en historia som få andra. Denna gång bjuder hon på en intensiv och djupt berörande berättelse. Mitt namn är Oliva Denaro handlar om om en ung kvinna som slåss för sin frihet i en tid då kvinnors frihet var strikt begränsad av traditioner, religion och fördomar. Året är 1960 och Oliva Denaro är sexton år. Hon bor i en liten siciliensk stad där hon ständigt hört sin mamma säga: ”En kvinna är som en vas. Den som har sönder den, får köpa den”. Oliva älskar att springa tills lungorna brister, och att i hemlighet kopiera filmstjärnor i sin dagbok. Hon älskar också att plocka snäckor med sin pappa – något hon uppskattar särskilt för stillheten och tystnaden. Men hon gillar inte tanken på att bli kvinna, eftersom hon vet att hon då måste kunna försvara sig mot män. Så kommer ändå dagen då Oliva vägrar acceptera närmanden från bagarens son, med följden att han våldtar henne. Detta som en strategi för att få behålla henne som sin fru, till följd av dåtidens italienska lag som talade om ’reparerande äktenskap’. Men Oliva vägrar att gifta sig med honom. Hon slåss för sin rätt att välja sitt eget liv och anmäler honom till polisen, fullt medveten om en rättegångs brutalitet och dess troliga konsekvenser i det lilla samhälle som hon lever i.