




Blybröllop
Irene Hussvig är bibliotekarie och sedan trettionio år gift med kabeldragaren Horst. Hon har alltmer tröttnat på hans uppblåshet och ständiga spydigheter om hennes intresse för litteratur och trädgårdsskötsel.
Så av en händelse hittar hon en bortglömd kista med blytyngder i källaren och plötsligt står allting klart: hon ska en gång för alla göra sig av med sin man. Med stor entusiasm och uppfinningsrikedom påbörjar Irene sin resa från tyst mus till amatörkemist med dödlig kunskap om gifter.
Blybröllop är en komedi med mörka undertoner och en sanslös skildring av ett äktenskap i upplösning. Med bitande humor skildrar den en mogen kvinnas minst sagt överraskande väg till frihet.
- Finns som Inbunden, Pocket, E-bok, Ljudbok
- ISBN 9789173378512
- Releasedatum 2017-03-29
- Recensionsdagar 2017-03-29
- Omfång 200 Sidor
Sagt om Blybröllop
Sara Paborn skriver med oavbrutet gott humör. Som i sina föregående romaner har hon en förledande lättsam ton. På ytan skriver hon en nöjsam grotesk där vi vaggas in i en icke så from förhoppning om att Irene ska lyckas genomföra sin plan. Trots allt är Horst ett rötägg, och invändningen att det vore både enklare och humanare med skilsmässa avfärdas av berättaren. Men det vore orättvist och alltför enkelt att fastna i en sådan läsning. Under den motståndsfria diktionen öppnas andra skikt. Irene berättar om sitt sorgliga äktenskap och sin odåga till make i drastiska ordalag. Hennes kontroll över språket kunde antyda kontroll även över den egna situationen, men under ytan ser vi något annat.
Svenska Dagbladet
...på ett sätt sällar sig ”Blybröllop” till de småroliga, lågintensivt dramatiska medelklasskildringar som svensk litteratur, tv-serier och biofilmer vimlar av just nu. De så igenkännbara typerna, paren, familjerna, gärna i en trygg småstads eller välmående förorts villaområde.
Med det är något med Sara Paborn, något annat. Hon inte bara kan berätta en historia – det kan många – utan hon flätar den mellan inre och yttre skeenden, mellan ungdomens förhoppningar och den annalkande ålderdomens bitterhet, på ett sätt som bygger berättelsen men aldrig linjärt. /.../ Kortare uttryckt: Sara Paborn är bättre än de flesta.








